Må Gud hjälpa mig, om han nu finns, om inte, då får den egna kraften göra jobbet. Jag har nu skrivit 45 av 50 sidor av mitt masterarbete, det är två veckor kvar till inlämning och 4 veckor till opponeringen...de sista hjärn- och nervcellerna håller på att ta slut...men, det finns ett svagt ljus i slutet av tunneln, fisket. Det ropar på mig allt mer, nästan 6 månader har jag nu inte fiskat och när man har fiskat i nu 20 år, så är detta en evighet. Men det känns väldigt nära nu. När uppsatsen är inlämnad och godkänd, då ska det fiskas. Resultatet av mitt icke-fiskande har blivit en stor summa sparpengar och nu rejäla inköp inför säsongen; redan i vintras köpte jag 60kilo boilies, nu har jag precis köpt hem 25kg pellets och 25kg hönsfoder, sedan finns där feeders, sänken, krokar, lina, fiskekort...och så vidare. I kväll var jag även nere i källaren och slängde ut allt det som står i vägen mellan mig och fiskespöna, kartonger med kläder, en gammal dator, bildäck...bara för att kunna se utrustningen igen, att kunna röra den, lukta den...suget är enormt och i den metafysiska sfären, så sitter jag redan nu vid strandkanten och glor på ett flöte, eller en feedertopp, eller på rodpodden, det är bara den fysiska delen som måste följa efter!
Häromnatten drömde jag om ett karppass, fick ett run i drömmen, vaknade och pipet försvann in i mörkret...det hade aldrig funnits där. Men snart, så finns ljudet där igen, i mina öron och i min verklighet, den enda existensen som verkar logisk i min värld.
Och, mina vänner, det ska fiskas, så gott och så mycket det går, jämte jobb och familjen. Dottern ska också följa med på en del pass, vilket gör familjefaktorn mycket enklare; äventyr och kvalitativ tid med dottern och min gudomliga fru får lite egen tid hon med; win-win.
Det ska börjas med lite sent braxenfiske i juni, lite sutare runt leken, och sedan går man över till det där fantastiska sommarfisket efter karp och även ruda. Min lilla rudasjö längtar jag kanske efter mest just nu!
Bilen parkeras i skogen en allt för tidig morgon i juli, klockan är kanske 02 och det första ljuset gör sig påmind. Man traskar ner till den lilla skogssjön och ser denna overkliga lilla värld framför en, en skog, en spegelblank sjö, dimma, och den där lukten, den faktiska lukten av fisk. Sedan tar man fram stolen och glider in i en helt annan värld, ett parallellt universum, där tid inte existerar, men ändå strider fram allt för fort och där varje minut, kanske även varje sekund, känns som balsam för själen. Sedan så dyker flötet och det är på G!
Detta är livet, mina vänner :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar