En kritik mot det hypermoderna sportfisket

För 10 år sedan såg jag inte att den marknadsorienterade nyliberalismen hade tagit an sig sportfisket...det gör jag nu!

Följande behövs nuförtiden för att fiska abborre och sedan sprida sina fångster på sociala medier:

Båt: 200.000kr
Motor 50hk: 50.000kr
3D ekolod: 20.000kr
Filmkamera: 15.000kr
Filmdrönare: 10.000kr
Spö och rulle: 5.000kr
Beten: 10.000kr
Diverse tillbehör: 10.000kr

Totalsumma: 320.000kr

Ni får gärna rätta mig om dessa siffror inte stämmer, de är en ungefär representation av de prylarna och priserna jag har hittat på nätet. Jag tappade andan själv där under någon minut, men insåg sedan snabbt att det ju i modern tid inte är några konstigheter alls med sådana summor! Vilken spinnfiskare som helst kan nu nå status, kännedom och foljare på diverse social media konton, den banken med lägst trovärdighet (för tillfället Swedbank, innan Nordea) fixar lånet! Eller varför inte skaffa ett sms-lån, det är ännu smidigare, notan betalar vi senare...eller aldrig, ingen bryr sig längre i ett system som är uppbyggt på skulder!

Men jag har en fråga till er, nej, två:

1) Hur mycket har allt detta fortfarande med fisket, naturen och själva njutningen, som oftast smälter in i en sorts meditation att göra?
2) Hur många medelsvensson-fiskare har egentligen råd med detta nu, och hur många sen när räntorna en dag stiger igen, som de ju är på väg att göra?

Är detta privat ansvar och hållbarhet? Handlar allt nuförtiden enbart om att skaffa prylar och därmed, ur den naiva människans syn, om status och självförverkligande? Om en majoritet av sportfiskarna verkligen tror detta så har nyliberalismen och marknadskapitalismen än en gång lyckats med att övertyga massorna och den individuella konsumenten! Var och en av oss (läs er) kan vara en teknologisk mästare och överlista abborren när som helst, var som helst. Var som helst är just nu Timmernabben, som ligger i kalmar kommun, för er som inte redan visste detta!

Men denna ytterst amerikaniserade dröm är i själva verkligheten en illusion. Ingenting är unikt längre om alla köper och kör på samma sätt och vis. Ingenting sticker ut och ingenting är därmed av något vidare värde. Förutom för företagen som faktiskt säljer in denna dröm. Deras marknadsvärde och intäkter stiger från år till år; det finns alltid en ny och fräsch jigg som överträffar den gamla, alltid en ny och ännu finare båt, en snabbare motor, ett ännu detaljrikare ekolod. Strävan efter mer och mer och mer tar aldrig slut och påminner om vår tidsålders största problem och hot: det överkonsumerande och totalt ohållbara förbrukarsamhället som enbart fokuserar på ytlighet och status. Med denna syn och denna livsstil är vi som ras och vår miljö dömda att förstöras!

Och tills dess vi återigen kan njuta av långsamheten, av väntandet, av en fiskedag utan napp, av en gammal, men ändå flytande båt, en helt vanlig jigg som har funkat i 30 år och fortfarande fångar fisk, och framförallt av att enbart vara människa, bakom flötet och i alla andra sammanhang, så ser det dystert ut för vår framtid!

Jag önskar en god kväll och (fiske)lycka utan större materiella tillgångar!

/Max