då var det dags för ett nostalgiskt inlägg igen, jag har fortfarande inte bestämt om jag ska tävla i Småländskan, Abborrkonken eller inte alls...fiske i öppet vatten är just nu också helt omöjligt, då det råder vinter, snö, is och kyla , brrrrrrr. Är det något jag definitivt inte ska göra så är det ismetet :)
I decembers milda väder gick tankarna tillbaks till diverse märkvärdiga Skräberesor man har gjort förr...Första gången jag fiskade i ån var året 2008, då var fisket fortfarande bra och sikarna stora, vilket dock inte betyda att jag någonsin lyckades få en fisk över 2,5kilo i denna skånska, illaluktande å ;)
Oavsett så var denna första gång inte alls lyckad, men året därpå begav jag mig ner till 4 dagars fiske, med lite bättre resultat, men med en hel del stress och svett.
Ja, utan körkort så får man ta....tåget, tydligen. Med all jävla utrustning så åkte jag ner från Växjö till Bromölla, och sedan ner till Nymölla och ån i taxi...:) Det gick dock smidigare än vad jag hade förväntat mig, en stark vilja klarar av det mesta i livet. En bil hade så klart gjort det hela mycket enklare och snabbare, men blickar man tillbaka nu, så var det hela lite romantisk och äventyrligt, inget fel med det! Väl framme så var klockan redan mycket och det var kolsvart vid ån. Bivvyn åkte upp och all utrustning parkerades inuti den, sedan blev det kvällsmat på gasolköket och efter det somnade jag i behagliga 7 grader plus. Vid 22 tiden väcktes jag av oväsen i form av Max Roth och Jörgen Forsén, som hade sina lager jämte min plats i kröken. På morgonen bjöd herrarna på goda frukostmackor och sedan började min första fiskedag i Skräbeån.
Det blev 4 sikar på första dagen, sen 6, sen 7 på tredje dagen och ett fint nytt PB på 2,22kg.
Detta PB står sig än idag, och med skräbeån på nedgång och mindre vikter i kalmarsund lär det bli svårslaget framöver...
Natten mellan dag 3 och 4 så hade min svärfar i Frankrike dött och den sista dagen fick förkortas, redan vid lunchtiden åkte min gamle vän Daniel och jag hem mot Växjö, då i sin bil. Men denna skräberesa skulle ändå bli den som jag minns bäst, fiskemässigt i alla fall.
Året därpå, år 2010, så blev det ännu en märkvärdig och riktigt iskall resa, i dubbel bemärkelse. Jag och en annan god vän, Gustav Berg, hade bestämt oss för en 2 dagars satsning i början av december. Fisket hade varit trögt detta år, men det är det ju alltid i denna å...så resonerade vi när vi åkte ner på fredag. Väl framme vid ån så insåg vi dock väldigt snabbt att fiskarna i stort sätt hade varit klara med leken och att ån i själva verket var tom. Ändå bestämde vi oss för att testa lyckan i åtminstone en dag, ett beslut jag ångrade...Medans Gustav lade ut sin madrass i sin bil och satte på någon liten varmluftsventilationsgrej, så lade jag ut sovsäcken i bivvyn. För skojs skull så hade jag tagit med mig en termometer, och vid 20 tiden så visade den -6,7 grader, inne i tältet...det blev en mindre härlig natt kan jag säga...Fisket dagen efter var lika iskall och redan vid 3 tiden så gav vi upp och åkte in till byn för att i alla fall käka en värmande pizza.
År 2011 åkte jag äntligen ner själv i vår lilla ford fiesta. Fisket var bättre denna gång, antalsmässigt i alla fall, men även denna gång ställde vädret till det för mig. Klockan ringde tidigt på morgonen hemma i Växjö och vid 4 tiden så var jag på väg neråt. Efter ca 10 km började det vräka ner snö, jag tror datumet var den 25. november eller något sånt. I praktiken innebar det att jag mötte denna kraftfulla snöstorm med sommardäck på min lille ford, och detta blev ingen fiesta (haha...). De 12 mil tog då närmare 3 timmar, men efter ca 8 mil så upphörde i alla fall snöovädret, det hade varit för varmt i Skåne, tack och lov. Väl framme så fiskade jag i Zon 1 och fick väl en 7-8 sikar om jag minns rätt, dock så blev det ingen stor sik då heller.
Det sista året jag fiskade i Skräbeån var 2012, då hade vi flyttat till Kalmar och vägen ner till Bromölla blev helt plötsligt dubbelt så lång. En dags fiske blev det med Johan Almqvist och sin polare, men då blnkade vi alla 3. På vägen hem blev jag tvungen att parkera bilen vid vägen och fick sedan sova en timme, jag var helt enkelt för trött. Sedan dess har det inte blivit något mer flötmete i denna å, där det en gång fångades så gigantiska sikar. Vad man kan läsa, så blir vikterna bara sämre och sämre med varje år som går och skräbesikarna följer nog resten av beståndet i denna region...tyvärr. Kanske vänder trenden någon gång i framtiden och då åker jag gärna ner igen, för ett parti flötmete efter sik!
/Braxmax
