Vintertid är nostalgitid

Hej alla,


tråkiga tider just nu, jag befinner mig mitt i vintervilan och är dessutom kraftigt förkyld...Inte många minusgrader är det där ute, men ändå är det för kallt för att kunna fiska. Vikarna ute i Kalmarsund är frusna och än är det inte premiär i Hossmoån. Inaktivitet med andra ord, men jag fyller tiden med jobb, plugg och familjen. Framöver är det ju abborrfisket i Kalmarsund som gäller för mig och reggfisken ska äntligen upp. Detta kräver dock mildare temperaturer och just nu får jag nog vänta åtminstone till mars månaden, innan jag kan köra igång. Jag har bestämt mig för att ändå testa lite öringfiske i februari, om det nu går att fiska i ån...man får se.


Abborrplanerna ledde till roliga minnen från förr, när jag en gång i tiden började fiska efter denna roliga, kämpglada art, hemma vid Alsterån i Uppvidinge skogen. Året var nog 1999 och vi bodde fortfarande i Berlin. Vi hade 2 veckor påsklov och familjen åkte upp till Småland för lite semester. Denna apirlmånad var en rätt så mild en kommer jag ihåg och första dagen stack jag redan ut till ån för lite fiske. Det var ändå rätt så kallt i vattnet och jag hade inga stora förhoppningar. Planen var att skicka ut två flöten med lövmask på kroken och se vad som skulle hända...Det var mitt tredje år som fiskare och med mina 14 år hade jag inte någon stenkoll på fisket och de olika arterna som fanns i just mitt vatten. Egentligen var jag ute efter lite större mörtar, som fanns i denna sträcka av ån. Lite utanför fiskeplatsen fanns det en stor sten såg låg under ytan och som brukade vara ett hett ställe. Dit kastades mitt första flöte och det andra skickade ut till andra sidan av ån, strax utanför ett vassbälte. Timmarna gick och jag hade ingen aktivitet alls...Det gjorde dock inget, jag hade inte fiskat sedan i höstas året innan och lyckan att kunna komma ut och fiska i härlig svensk natur var allt som behövdes den dagen! Jag satt i min lilla stol och njöt av den allt starkare vårsolen och plötsligt blev det rörelser i mitt ena flöte, vid stenen! Efter en kort stund dök hela flötet och kom aldrig upp igen, det var då dags att sätta mothugg. Det blev rätt så kraftigt motstånd och jag undrade vad som skulle komma upp här! Det tog en bra stund, säkert 2-3 minuter innan fisken visade sig för första gången, och vad blev det då? En stoooooor abborre, i alla fall var den stor på den tiden :)

Nu möttes jag av ett problem, tydligen vågade jag inte att lyfta upp fisken på land eller handlande den, den var helt enkelt allt för stor :) Min håv had ejag dock glömt hemma...Den enda lösningen jag kunde komma på var då att cykla hem jättefort och hämta håven. Allt i allt tog det ca 10 min och abborren, var fortfarande kvar. Jag hade ställt bomsen mycket lös och den hade all frihet att simma omkring hur den ville. Håvningen gick sedan fint och ett nytt PB kunde landas. Denna enroma fisk, som krävde en extraordinär håvningsinsats, kunde vägas till hela 880g! Ojojoj, vilken gigant :) Påsklovet hade redan hittat sin höjdpunkt och jag fiskade glad viare resten av tiden. Jag har aldrig fått en större abborre från just det stället, så "Sten Pbet" står sig kvar än idag!


/Braxmax