Den urgamla krigarmörten

Äntligen kom där reggmörten, efter 7 års jagande och många fiskar mellan 6 och 7 hg, så kom den äntligen i fredags!

Ibland känns det bara som det helt perfekta tillfället att ta en stor fisk, allt stämmer helt enkelt. Jag tog en ledig dag, bara för att fiska mört...där är det ju tydligen något som inte stämmer med mig :) Men det blev en riktigt trevlig fisketur med polaren Daniel från Växjö och den fina mörten var helt enkelt turens highlight.

Vi anlände vid ån vid 19tiden och började genast få fisk upp till 300-400g. Det hade stigit en del och det kändes riktigt lovande att ha morgonfisket framför sig. Vi käkade lite, snackade och så lade vi oss runt kl22 för att åtminstone få några timmars sömn. Men vid 4tiden kunde jag inte hålla mig längre och började fiska in i ljuset.

Efter en stund hittade även Daniel ut och fiskade i den fina morgonsolen. Det blev rätt så många napp dessa första timmar och mycket fisk upp till 500g kunde håvas.

Mört på 530gram som släppte rommen på matten.

En till fin på 510gram, kort och tjock.

Men var är de stora undrade jag. Denna å har genom åren släppt ifrån sig riktiga stormörtar, för Småland-standard, och fiskar över 900g har tagits. Men de senaste åren har mycket småmört kommit fram och beståndet är inte det samma längre. Naturligtvis är det glädjande med unga fiskar, men man vill ju ha dessa gamla varelser som fortfarande simmar bland alla små. 

Och så vid 7tiden, så dyker flötet och jag krokar en tung fisk. Denna gjorde många korta rusningar och vid varje sådan, så trodde jag att den skulle släppa. Men den satt helt perfekt och efteråt var jag glad över beslutet att köra med en krok storlek 8! 

Sedan så låg den äntligen i håven och när jag lyfte den och såg längden, då visste jag bara att det rörde sig om en reggfisk :)

Längden stannade på 39cm och vågen visade otroligt glädjande 870gram. Äntligen hade jag fått en urgammal mört! Och den var verkligen gammal och sliten, men visade som sagt inga tecken på att den var trött. Jag skrek av glädje och både Daniel och Jimmy, en annan fiskare vid ån, fick sig en god kram av mig. Denna mört innebar min 7. reggart. Alla dessa reggor är tagna i Småland och jag vill gärna få ihop 10 om några år. Hemma bäst, eller vad är det de säger?

Innan releasen, så tackade jag...ja, vem egentligen, fiskegudarna, solen, stjärnorna? Någon kraft hjälpte mig i alla fall den dagen och jag var ytterst tacksam för denna hjälp!

Några dagar senare hade mörten lekt och jag går nu över till lite trögt öringfiske i å, och kanske något pass vid kusten med. Denna mört lär jag dock inte kunna glömma på ett bra tag :)

/Max

Den luriga iden

 Hej alla,

nu är våren äntligen här och med denna så har idarna kommit för att leka i kuståarna...fast det var inte många fiskar i år... Min teori är att strömmen var alltför hård och att majoriteten av fiskarna helt enkelt inte har orkat att simma uppströms. Nu har jag lagt 5-6 pass och vid inget av passen har jag sett större mängder med id eller lek, som man brukar kunna göra när iden är på gång. Bara enstaka vak och enstaka napp har det blivit varje gång jag var ute.

Men visst...jag får verkligen inte klaga. Av de kanske 10 fiskar jag har fått upp, så fick jag två riktigt fina exemplar. I år är det ju mitt 10. idår, så jag siktade på den där 3plussaren, men den kom tyvärr inte. Mitt nuvarande PB ligger på 2980g...vilket retar mig lite, men så är det. Ändå blev det en mycket fin och glädjande fångst i förra veckan, i form av en grann hona på 2830g.

Jag körde ett tidigt morgonpass innan jobbet och första driften krokar jag en tjock id. Den visar sig vid ytan och sen så släpper den direkt. Det hade nog blivit två tjocka damer den morgonen, men den första hade andra planer. Bara en kvart senare, så känner jag tunga rörelser i spöet igen och denna gång så sitter den! När jag lyfte håven så kände jag att detta var en rejäl bit, men tyvärr var den med sina 55cm liiite för kort för en 3a. Den hade dock en riktigt fin buk med 42 cm runt magen :) Helnöjd åkte jag sedan till jobbet och var glad hela dagen. Jag borde alltid få en stor fisk precis innan jobbet, arbetsdagen blir så mycket enklare efter en sådan :)

Veckan efter påsk (med en hel del snö kvar), testade dottern och jag ett snabbt morgonpass och jag ångrade mig lite att jag inte fiskade mera just denna dag, för att det var många kontakter just då. Det måste ha kommit en liten större stigning just då. Men det blev i alla fall en fin hona på 2570g den dagen och det kändes skönt att äntligen kunna meta igen!

Nu har mörten kommit in och jag har bara fått utlekt fisk dem senaste dagarna, vilket betyder att jag nu släpper idfisket. Framöver ska det bli lite korta pass efter havsöring, i både å och vid kusten! Och så ska jag jaga ett nytt mört PB denna vår också! Vi får se om mörten visar sig från en bättre sida än vad iden gjorde.

Njut av värmen och fisket!

/Braxmax

Tankar kring Östersjön och miljön

Hej alla!

Körde ett sikpass i Kalmarsund igår, på den klassiska Oknö. Tyvärr blev det inget hugg och runt lunchtiden gav jag upp. En äldre man stannade till och frågade hur det hade gått. Han bor på Oknö och har giort det i 60 år. Han började berätta om sina första fiskepass och när de började fiska sik på Oknö på det sena 60-talet. På den tiden fanns det även gott om sill...

Han berättade då att han ett år, under april månaden, hade fångat 135 sikar. Han hade lagt 10 eftermiddagar på dem och den största siken, som fortfarande är hans PB, vägde 4,2kilo. Jag bara stod där med öppen mun och önskade mig tillbaka 4 eller 5 decennier i tiden! Östersjön och Kalmarsund måste eförr i tiden har kryllat med fisk och nu är det ett allt mer dött, eller åtminstone döende hav :(

Tänk om man hade snittat 13-14 sikar per pass nuförtiden, och i stort sätt ingen under 2 kilo. Så sent på 90-talert var ju sikfisket fortfarande riktigt bra i sundet, mebn har sedan 00-talet försämrats rejält. Nu fiskar inte jag så mycket sik, men jag vet att det nuförtiden är svårt att ens hitta platser som levererar. Harn man väl hittat sikstim, så blir man nuförtiden glad om man får fisk över kilot. En 2 kilos sik är idag ingen vanlig fångst och i dagens fiskarögon en enorm fisk.

Det som jag mig allra mest ledsen är no faktumet att vi fortsätter förstöra vår miljö och våra vatten, även om vi nu har en så pass rik och djupgående kunskap om hur det bör vara. Teknologin finns, pengarna finns, men viljan verkar inte finnas. Är vi helt enkelt för lata, för dumma, eller bara för naiva? I stället läggs pengarna på att bygga upp försvaret, för att bara nämna ett exempel...Ett annat är att vi, i mer än 20 år, har pratat om elbilar och om att göra oss fria från oljan...men inget har hänt, i stället klassas Dieselbilar som miljöfordon. Eller lantbruket då? Det är kanske den sektorn som har påverkat Östersjön allra mest. Hur mycket pesticider, besprutningsmedel och övergödning kan havet egetnligen klara av? Ibland undrar man om det är det politiker och lantbrukssektorn vill veta, hur långt man kan gå med miljöpåverkan. Inte hur man kan stoppa utvecklingen och vända på den.

För att det går, och det kan hända fort! Se bara hur mycket gott Gäddfabrikerna har gjort (stor respekt för Sportfiskarna!!!). En så pass enkel och förhållandevis liten åtgärd har en enorm påverkan! Tänk om man hade restaurerat en rad havsvikar, reglerat övergödning och minskat på pesticidanvändning!

Eller varför inte odla blåmusslor i havet. Det finns extremt smarta lösningar för ett ökat syrehalt i hav, till exempel via stora, anlagda blåmusselbänkar under flytande stora tunnor eller liknande konstruktioner...Jag hade placerat ut hundratals sådana längs med hela kusten, och man får goda blåmusslor och nya jobb på köpet...

Jag är en pessimist, det vet många, men frågan är om viljan är stark nog för att rädda Östersjön. Är det fortfarande möjligt???

Ha en trevlig vecka

/Max