Det har blivit fler pass efter vårbjörknan och för någon vecka sedan så fick jag en absolut drömfisk. År 2013 fick jag en riktigt stor björkna vid den platsen och en vikt på 880g kändes mycket, mycket bra för en småländsk björkna. Denna fisk krossade det gamla PB:et mer än rejält.
Nu vet jag att en del ser björknan som inte den allra häftigaste av specimenarterna, men jag har faktiskt alltid gillat den; den kan växa sig rätt så stor, för att vara en mindre vitfiskart, den kan ge en dussintals napp under ett pass, eller så kan den leverera många blankpass och så är den riktigt stridbar, när man väl fått på en större individ. Med andra ord, så är det en mycket underskattad fisk, som ändå fått lite mer uppmärksamhet de senaste åren (Dalälven).
Så en björkna i Dalälven-format här hemma i Småland är något riktigt speciellt! Jag körde vid den tänkta tiden och hade snabbt fisk på plats, men det var extrema, vad jag kallar för, mikrohugg. De var riktigt skygga och nafsade enbart på majskornen...det tog flera timmar innan första hugget satt. Men ni kanske vet hur det är ibland; det känns bara rätt och något stort kommer nappa inom kort! Och så krokade jag äntligen en fisk...men det var bara en mindre sarv.
Nästa kastet landade på samma fläck och denna gång blev det ett litet enklare hugg att kroka. Så fort jag kände fisken, så visste jag att det var något riktigt stort...men jag trodde att jag hade fått på en helt galen sutare! Den simmade hela tiden åt ett håll och jag försökte få in den till det andra hållet...mitt håll. En sista rusning och så trodde jag att jag skulle tappa fisken, men nej, den satt kvar och sen bröt den största björknan jag någonsin hade sett äntligen ytan!
42cm och helt otroliga 1090g blev resultatet av detta drömhugg och den tuffa drillningen. Precis som mörten jag fick i april, så var denna fisk en riktigt gammal varelse, men den var mycket pigg och stark och simmade glatt tillbaka efter allt var klart. Det var en mäktig syn som fiskepolaren och jag kunde njuta av, när denna björkna simmade tillbaks till sitt mörka hem! Jag fick faktiskt ringa in Simon Bergsten, då jag kände att jag ville ha både ett vittne och fotohjälp.
Det var också extrem tur att just denna fisk faktiskt var en romstinn hona, då jag tror att de flesta har lekt nu i denna supervärme. Annars hade nog vågen stannat på runt 900g, då våra björknor är mycket slanka och långsmala här i Kalmarsund.
Ja...den får man nog leva på ett tag och nu känns det mindre farligt att hoppa över braxenfisket. Kanske testar jag en natt i Hossmo i alla fall, men då mest för att jag saknar ån så pass mycket. Brax och sutare får sedan tas längre fram i sommar. I juni blir det sen en hel del ruda och karp och då får det gärna vara fortsatt varmt! Men lite regn får man väl be om!
En mycket glad Max önskar er en trevlig sommar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar